"Den goda modern"

Ja den "goda modern". Låter som en titel på en Bergman film. Lika laddat, svart och tungt tänker jag.

Skulle också kunna tolkas som något väldigt positivt men då goda mödrar hänger ihop med en massa kravbilder så det blir lätt tungt. Och väldigt laddat.

För hur ska man vara som mamma idag? Jo man ska både vara den goda fina modern som vinkar barnen farväl på morgonen iklädd förkläde och med den första plåten kanelbullar puttrande i ugnen. (Och så gärna hinna lägga ut det på Facebook så klart).

 Och så ska man också vara den frigjorda, starka och helst snygga morsan som satsar på jobb och framförallt prioriterar sig själv. Generationen innan påför kravbilden om tidiga dagishämtningar, låååånga sommarlov och en nästan självutplånande bild av moderskapet. Som en scout ska man stå där - alltid redo. Egna behov? Nej, nej. Det finns inget viktigare än att barnen är mätta, belåtna och får sina röster hörda hela tiden. Att själv vilja slutföra en konversation och att barnet då får vänta uppfattas som egoistiskt. Att köpa snabbmat är förfärligt. Och att ta ett glas vin på fredagen ja det är ju rent av omoraliskt. För att inte nämna en cigg under köksfläkten, ja då är barnavårdsmyndigheterna inte långt borta.

Sen har vi den "nya" synen. Mammor ska jobba, vara självständiga, frigjorda och rätt coola. Ska liksom ta det här med moderskapet med en klackspark. Göra det hela lite enklare.

Möjligen lite mer maskulina i sitt sätt att tänka kring barn. Släppa lite på kontrollbehovet och lita på barnets egen förmåga.

Tänker att dagens "lattemamma" symboliserar detta rätt bra. Med en takeaway latte så försöker hon styra den fina vagnen lite så där nonchalant Som om hon bara var ute på en prommis med sig själv. Utstrålar självsäkerhet och kontroll. Och är självklart nedbantad, sminkad och snygg i håret. 

 Men coolheten kommer liksom av sig något när det gnyr till där nere i vagnen under alla täcken och filtar. Hon råkar spilla lite av latten när hon snabbt böjer sig ned för att se vad som står på. Nästan som att hennes kropp rent fysiskt reagerar på den lilla människans rop. 

Kanske är det svårare att vara mamma idag än tidigare då rollen var så tydlig och så absolut. Män tjänade pengarna och kvinnorna tog hand om barnen.

Inga konflikter om vem som skulle ta vab dagarna, vem som fixade matsäckar och såg till att barnen var rena. Man var mamma, punkt slut.

Och hur kul låter det då? 

Tänker att begreppet mamma har ändrat sig. Det är inte alls lika könsbundet idag (hoppas jag). Idag är vi ju inte alltid lika övertygande om att barnen alltid har det bäst hos sin mamma osv. Pappans roll har förändrats och det kan gnaga lite att lämna ifrån sig lite av det där tunga moderskapet till honom. För det kanske kan vara så att det blir en konflikt i oss när vi förväntas vara på ett sätt och vill vara på något annat sätt. Och fortfarande det kanske ändå är så att en mamma som misslyckas uppfattas som sämre än en pappa som gör det. De har ju liksom inte lärt sig ännu. 

Kanske är det därför jag själv fick kommentaren av en mamma "ska HAN hämta, du jobbar ju inte", när barnens pappa för en gångs skull hämtade på dagis. Och visst jag jobbade ju inte. 

Jag studerade ju bara på högskola. Det borde man väl ändå hinna mellan 9-15. Eller?