Kungens lilla piga

Ser mitt namn på löpet idag igen. Det handlar om relationer, bostadsort och rökning.

Skulle kunna var jag men det är inte mig de skriver om utan det är ju "prinsessan" Madeleine.

Jag som fortfarande tror att prinsessor bara finns i de där rätt tråkiga sagorna reagerar på ordet.

Prinsessa, hm, undrar hur det är att vara en sån? Finns de verkligen på riktigt? 

Tänker att som prinsessa behöver man nog inte leta extrapriser eller bekymra sig om att någon i USA ska släppa sig så räntan ska gå upp och bolånet bli ännu dyrare. Nej prinsessa, då kan man nog bara njuta. Sitta på skönhetssalonger, shoppa och liksom bara göra så där precis som man vill. Man behöver nog inte gå till Arbetsförmedlingen på utsatt tid för att inte bli av med ersättningen, inte heller få märkliga samtal från Försäkringskassan. Ja såna samtal som verkar gå ut på att få en att må sämre än man gjorde innan. 

Som prinsessa får man nog resa utomlands utan godkännande trots att man lever på bidrag. Låter som en saga.

Men nu det är så att jag faktiskt skulle kunna vara just en sådan. En prinsessa. Eller i iallafall en avkomma från det kungliga slottet. Inte för att det är så mycket att skryta om men jag kan berätta min lilla saga om monarkin.

För i en tid för länge, länge sedan arbetade min morfars mor på självaste slottet. Som piga. Förutom att hon säkert slet ihjäl sig så blev hon också gravid i de fina salongerna. Det resulterade i min morfar Albin.

Men det var ju inte tal om någon delad vårdnad, underhållsbidrag eller veckovis boende på den tiden så morfars mor kastades ut från slottet med sin bebis i magen. Senare fick hon även lämna ifrån sig sitt barn då hon inte hade möjlighet att försörja honom. Min morfar sökte hela livet efter svaret vem hans far var men hans mor vägrade, till och med på sin dödsbädd att berätta sanningen för honom. Det kan med andra ord vara så att min morfar, som jag sorgligt nog aldrig han träffa innan han gick bort alldeles för tidigt, var en prins. Och då måste väl jag vara en prinsessa, eller? 

Fast med den sorgliga skithistorien, långt ifrån de sagor ni läst tidigare, så är jag rätt säker på att jag inte vill vara prinsessa. Visst, de bor ju jäkligt mycket större, slipper Försäkringskassan, och behöver inte kolla ICA bladet för att hitta billigaste köttfärsen men jag väljer absolut det liv jag har. Det är ju rätt kul att handla på extrapris och veta vem ens far är. De där skönhetsbehandlingarna får jag mest pepplor av och shopping är jag skitdålig på.

Och inte minst skulle det vara svårt att vara något som jag inte ens tror existerar.