Ser mitt namn på löpet idag igen.
Det handlar om relationer, bostadsort och rökning.
Skulle kunna var jag men det är
inte mig de skriver om utan det är ju "prinsessan" Madeleine.
Jag som fortfarande tror att
prinsessor bara finns i de där rätt tråkiga sagorna reagerar på ordet.
Prinsessa, hm, undrar hur det är att
vara en sån? Finns de verkligen på riktigt?
Tänker att som prinsessa behöver man
nog inte leta extrapriser eller bekymra sig om att någon i USA ska släppa sig
så räntan ska gå upp och bolånet bli ännu dyrare. Nej prinsessa, då kan man nog
bara njuta. Sitta på skönhetssalonger, shoppa och liksom bara göra så där
precis som man vill. Man behöver nog inte gå till Arbetsförmedlingen på utsatt
tid för att inte bli av med ersättningen, inte heller få märkliga samtal
från Försäkringskassan. Ja såna samtal som verkar gå ut på att få en att må
sämre än man gjorde innan.
Som prinsessa får man nog resa
utomlands utan godkännande trots att man lever på bidrag. Låter som en saga.
Men nu det är så att jag faktiskt
skulle kunna vara just en sådan. En prinsessa. Eller i iallafall en
avkomma från det kungliga slottet. Inte för att det är så mycket att skryta om
men jag kan berätta min lilla saga om monarkin.
För i en tid för länge, länge sedan
arbetade min morfars mor på självaste slottet. Som piga. Förutom att hon säkert
slet ihjäl sig så blev hon också gravid i de fina salongerna. Det resulterade i
min morfar Albin.
Men det var ju inte tal om någon
delad vårdnad, underhållsbidrag eller veckovis boende på den tiden så morfars
mor kastades ut från slottet med sin bebis i magen. Senare fick hon även lämna
ifrån sig sitt barn då hon inte hade möjlighet att försörja honom. Min morfar
sökte hela livet efter svaret vem hans far var men hans mor vägrade, till och
med på sin dödsbädd att berätta sanningen för honom. Det kan med andra ord vara
så att min morfar, som jag sorgligt nog aldrig han träffa innan han gick bort
alldeles för tidigt, var en prins. Och då måste väl jag vara en prinsessa,
eller?
Fast med den sorgliga skithistorien,
långt ifrån de sagor ni läst tidigare, så är jag rätt säker på att jag inte
vill vara prinsessa. Visst, de bor ju jäkligt mycket större, slipper
Försäkringskassan, och behöver inte kolla ICA bladet för att hitta billigaste köttfärsen
men jag väljer absolut det liv jag har. Det är ju rätt kul att handla på
extrapris och veta vem ens far är. De där skönhetsbehandlingarna får jag mest
pepplor av och shopping är jag skitdålig på.
Och inte minst skulle det vara svårt
att vara något som jag inte ens tror existerar.