onsdag 30 januari 2013

Kungens lilla piga


Ser mitt namn på löpet idag igen. Det handlar om relationer, bostadsort och rökning.
Skulle kunna var jag men det är inte mig de skriver om utan det är ju "prinsessan" Madeleine.



Jag som fortfarande tror att prinsessor bara finns i de där rätt tråkiga sagorna reagerar på ordet.
Prinsessa, hm, undrar hur det är att vara en sån? Finns de verkligen på riktigt? 

Tänker att som prinsessa behöver man nog inte leta extrapriser eller bekymra sig om att någon i USA ska släppa sig så räntan ska gå upp och bolånet bli ännu dyrare. Nej prinsessa, då kan man nog bara njuta. Sitta på skönhetssalonger, shoppa och liksom bara göra så där precis som man vill. Man behöver nog inte gå till Arbetsförmedlingen på utsatt tid för att inte bli av med ersättningen, inte heller få märkliga samtal från Försäkringskassan. Ja såna samtal som verkar gå ut på att få en att må sämre än man gjorde innan. 

Som prinsessa får man nog resa utomlands utan godkännande trots att man lever på bidrag. Låter som en saga.


Men nu det är så att jag faktiskt skulle kunna vara just en sådan. En prinsessa. Eller i iallafall en avkomma från det kungliga slottet. Inte för att det är så mycket att skryta om men jag kan berätta min lilla saga om monarkin.

För i en tid för länge, länge sedan arbetade min morfars mor på självaste slottet. Som piga. Förutom att hon säkert slet ihjäl sig så blev hon också gravid i de fina salongerna. Det resulterade i min morfar Albin.
Men det var ju inte tal om någon delad vårdnad, underhållsbidrag eller veckovis boende på den tiden så morfars mor kastades ut från slottet med sin bebis i magen. Senare fick hon även lämna ifrån sig sitt barn då hon inte hade möjlighet att försörja honom. Min morfar sökte hela livet efter svaret vem hans far var men hans mor vägrade, till och med på sin dödsbädd att berätta sanningen för honom. Det kan med andra ord vara så att min morfar, som jag sorgligt nog aldrig han träffa innan han gick bort alldeles för tidigt, var en prins. Och då måste väl jag vara en prinsessa, eller? 

Fast med den sorgliga skithistorien, långt ifrån de sagor ni läst tidigare, så är jag rätt säker på att jag inte vill vara prinsessa. Visst, de bor ju jäkligt mycket större, slipper Försäkringskassan, och behöver inte kolla ICA bladet för att hitta billigaste köttfärsen men jag väljer absolut det liv jag har. Det är ju rätt kul att handla på extrapris och veta vem ens far är. De där skönhetsbehandlingarna får jag mest pepplor av och shopping är jag skitdålig på.

Och inte minst skulle det vara svårt att vara något som jag inte ens tror existerar.





tisdag 29 januari 2013

"Finns det inget jävla konto för borttappade jackor?"







Barnfattigdom. Ett laddat ord den senaste tiden. Inte bara pågrund av JJ utspel, där han som värsta Kurt Olsson åker runt och letar fattiga, magra barn i Sverige. Kurt Olsson lyckades iallafall hitta sin broöppning men JJ lallade runt och såg bara allmänt snurrig ut och hittade inga barn som åt ur containrar, sov i snödrivor eller köade till soppköken. Utan för att det faktiskt finns fattiga barn i Sverige idag.


Men det var väl väldigt konstigt. Om någon borde veta var man ska leta så är det väl ändå JJ. Hur många socialkontor har vi inte sett honom sitta på runt om i Sverige. Han måste ju någon gång ha mött samma bild som jag mött när jag intervjuvat personal på socialen. Jag som har gjort en bråkdel av vad JJ gjort har mött berättelser som inte bara bevisar att det finns fattiga barn i Sverige idag utan att de tyvärr är ganska många.

För det är nämligen så här enkelt - det finns  många fattiga föräldrar! Det kan vara underbetalda,  arbretslösa, sjukrivna eller utförsäkrade vuxna som har barn.
Med en mycket enkel ekvation så kan man då räkna ut att det finns fattiga barn.  Fattiga föräldrar = fattiga barn.


När en borttappad jacka på dagis inte kan ersättas då mamman redan fått ut sitt socialbidrag för månaden - är inte det att vara fattig?
Att barn hämtas av socialen på förskolan för att få följa med till ett tillfälligt boende för att familjen blivit vräkt - är inte det att vara fattig?
När barn skäms för att föräldern är arbetslös och ljuger i skolan när klasskassan ska betalas - är inte det att vara fattig?

Jag kan fortsätta göra den här listan lång men jag tror ni hajat poängen.

Att diskussionen har hamnat i frågor angående, definationer, diskurser och begrepp gör det hela bara ännu mer outhärdligt. Så jävla akademiskt.
Det är också rent av pinsamt. Men ändå så praktiskt. Nu kan vi ju gömma oss bakom att organisationerna har fel siffror och skita i det faktiska problemet.
Va skönt. Då kan vi unna oss fredagsmys med kidsen och planera för den lilla resan till solen på påsklovet med gott samvete för någon har ju bara räknat fel.